Besvikelse betydelse

Ordet Besvikelse på svenska betyder en känsla av att vara missnöjd eller nedstämd över något som inte levde upp till ens förväntningar. Det kan beskriva en känsla av besvikenhet eller frustration.

Exempel på användning

• Besvikelse är en naturlig del av livet.
• Jag kände en stark besvikelse när jag misslyckades med provet.
• Att han inte dök upp på festen var en stor besvikelse.
• Hon kände en besvikelse över att hennes förhoppningar inte uppfylldes.
• Besvikelse kan vara en stark drivkraft till förändring.
• Att inte få det resultat man hoppats på kan leda till besvikelse.
• Efter besvikelsen kom insikten om vad som var viktigt.
• Det är viktigt att hantera besvikelse på ett konstruktivt sätt.
• Att dela sin besvikelse med någon kan lätta på bördan.
• Besvikelse kan vara en lärorik erfarenhet om man reflekterar över den.

Synonymer

• Missnöje
• Förskräckelse
• Bekymmer
• Obehag
• Bitterhet

Antonymer

• Förväntan
• Glädje
• Nöjdhet
• Belåtenhet

Etymologi

Ordet besvikelse kommer från det fornsvenska ordet beswikelse, som i sin tur härstammar från det medeltida ordet beswikel. Ursprungligen syftade ordet på känslan av att bli sviken eller lurad. Idag används ordet besvikelse främst för att beskriva en känsla av att bli missnöjd eller nedstämd när ens förväntningar inte har uppfyllts.

Haul • Intrig • Item • Ylletyg • Flegmatisk • Drott • Stuva • Tillgiven •